den hysteriska säsongen

Har du barn? Flera? Har du jobb eller studier? Har du ett fritidsintresse? Flera? Välkommen till den hysteriska säsongen!

Under de närmaste veckorna ska det vara konserter, öppna hus, klassfester, picknickar och brännbollsmatcher, trevliga tillfällen för barn och föräldrar att träffas, trevliga tillfällen för arbets- eller studiekamraterna att träffas, trevliga tillfällen att träffa kompisarna i fritidsaktiviterna. Ett helt års sociala behov ihopklämt på fyra veckor.

Just när jag skriver det här borde jag ha varit någon annanstans, engagerad i en av barnens aktiviteter. Men jag är hemma och är trött. Allt jag skriver in i min almanacka låter roligt, varenda öppet hus och picknick ser jag fram emot, men när jag sitter här och känner att jag behöver få larva runt i pyjamas hemma på söndagförmiddag istället för att vara med i barnens aktiviter, så är jag bara trött.

Jag läste några roliga råd i DN imorse, men hittade dem inte på nätet. De var hämtade från Föräldrarnas tväremotbok och innehöll bl a tipsen att skolans och förskolans alla uppvisningar och föräldrafikan passar bättre i februari och att vårfesten med jobbet gärna kan förläggas till november. Yes! Det skulle jag gilla.

Egentligen skulle jag vilja försöka skriva något vettigt om ångest istället för att sitta här och beklaga mig över att det är maj och att vi tror att vi måste leva i takt med våren.  Det sägs alldeles för lite vettigt om ångest i det offentliga samtalet. Den generella kunskapsnivån kring ångest är ungefär som den genomsnittlige svenskens engelskakunskaper var på 70-talet, d v s det finns en rudimentär teoretisk kunskap men rätt lite som är användbart i vardagen.

Men hur troligt är det att jag orkar samla mig till det så länge picknick- och brännbollshelvetet pågår? Å andra sidan kanske jag verkligen kommer att behöva det :-) Vi får väl se.

Välkommen till den hysteriska säsongen!