Jag har semester, och vilar i sommaren. En av sommardagarna revs lugnet itu av ett telefonsamtal och ett tungt besked till min dotter. En ung människa som betydde något för henne finns inte mer. Och plötsligt blev det akut för mig att vi saknar vettiga ord för att tala om depression. Hur skulle jag prata med dottern om djup depression som en mycket allvarlig och livshotande sjukdom? Förmedla att det är en sjukdom som måste tas på allvar och ges rätt vård. Men samtidigt förmedla att de allra, allra flesta som hon kommer art möta som har en depression ändå inte har den typen av djup depresion. Måttliga depressioner kan ändå vända livet uppochner helt omåttligt för den som drabbas, studieplaner som grusas och jobb som inte går bra. Ork och energi som sugs bort och relationer som läggs i mörker. Även lindriga depressioner kan släcka mer och stänga till mycket.
"Deprimerad" är också ett ord som flyttat in hos de flesta, utan att ordet alltid fått med sig innehållsförteckningen. Därför skulle jag vilja förklara för min dotter att alla som säger att de är deprimerade faktiskt inte har en depression. En del är helt enkelt ledsna, besvikna, bekymrade eller plågade.
Så hallå kollegor och alla inom professionen! Kan vi hitta vettiga ord för att tala om depression; differentierat och specifikt och så att det går att förstå och förklara?
