Har du plockat upp någon annans ångest idag? Har någon plockat upp din? Ångest är lika smittsamt som vinterkräksjukan, och lika ovälkommet.
Det räcker att sitta tyst bredvidnån som är riktigt nervös och ångestfylld för att det ska börja krypa i kroppen på oss också. Vi kan t om plocka upp ångest i ett telefonsamtal, bara på röstsignaler. Våra hjärnor är specialinställda på att plocka upp hot-signaler. Och ångest är en varning om nåt hotande. Ångesten måste kunna sprida sig som en löpeld, annars hade mänskligheten varit utdöd för länge sen.
Ibland flyger ångesten tvärs över vårt köksbordet därhemma. Då finns det olika sätt att reagera; att omedvetet gå vidare med obehaget krypande i sig, att snäsa "tack så mycket, nu fick jag din ångest också" eller att känna in att här finns en oro och tänka till vad man själv skulle uppskatta om man var orolig - en kram och en pratstund kanske.
Faktum är att den kända och benämnda ångesten inte alls sprider sig på samma sätt som den som får härja okänd och obenämnd. Ibland sprids ångest i hela grupper. Det finns en väldig kraft i såna processer. Kraften kan bli negativ, som hos en flock skenande djur eller i häxprocesser. Eller positiv, som när en grupp oroliga föräldrar bestämmer sig för att börja nattvandra och tillsammans vända trenden.
För övrigt är leenden också smittsamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar