Den ligger och slumrar i mig. En kronisk sjukdom som blossar upp ibland. Den hopplösa längtan efter tryggheten som borde funnits från början. Att självklart kunna räkna med starkare armar än mina egna och ögon som såg mina och inte i fjärran.
Och trots att jag som alla andra som startade livet med en otrygg anknytning har hittat tusen trix för att klara mig själv - så bra att "klara-mig-själv" är mitt mellannamn - så finns det alltid ett barn i mig som kroniskt och hopplöst längtar. Att den HÄR gången möta ögon som ser och armar som håller.
Det här tänker jag på mors dag.
söndag 29 maj 2011
tisdag 24 maj 2011
över gränsen
Jag tappar orden när det gäller sånt här. Familjer som pressats långt över sammanbrottets gräns i en omöjlig situation. Barn som pressats långt över gränsen. Av Sverige. Man vet att tidsfaktorn, den outhärdliga väntan, har betydelse. Och ändå pressar man barn över alla gränser, för reglers skull.
Jag blir gränslöst bekymrad över Sverige ibland.
Jag blir gränslöst bekymrad över Sverige ibland.
torsdag 19 maj 2011
sju dagisavdelningar...sjukt mycket
Jag vet inte var Metro hade fått siffrorna ifrån för dagens artikel om var flest barn blir slagna. Artikeln finns inte på nätet heller tyvärr. De hänvisade till en kurator från Rädda Barnens Krismottagning för barn, och jag hoppas de rör sig med korrekta siffror.
Men de här siffrorna har skrikit i mig hela dagen. 145 anmälningar om misshandel mot barn 0 - 6 år i Göteborg 2010. Det är sju dagisavdelningar fulla med barn som blir slagna. Sjukt mycket. Och det är bara de anmälda fallen. Flest var det i östra Göteborg där jag har min vardag.
Hej hej politiker! Jag har på rak arm två förslag på hur östra Göteborg ska slippa utmärka sig i just grenen "våld mot små barn" nästa år:
Starta en öppen förskola i Kortedala. Och knyt en spädbarnsgrupp dit, för föräldrar som behöver extra stöd i sitt föräldraskap. Jag lägger gärna en del av min arbetstid där, för att nå de som behöver det mest.
Men de här siffrorna har skrikit i mig hela dagen. 145 anmälningar om misshandel mot barn 0 - 6 år i Göteborg 2010. Det är sju dagisavdelningar fulla med barn som blir slagna. Sjukt mycket. Och det är bara de anmälda fallen. Flest var det i östra Göteborg där jag har min vardag.
Hej hej politiker! Jag har på rak arm två förslag på hur östra Göteborg ska slippa utmärka sig i just grenen "våld mot små barn" nästa år:
Starta en öppen förskola i Kortedala. Och knyt en spädbarnsgrupp dit, för föräldrar som behöver extra stöd i sitt föräldraskap. Jag lägger gärna en del av min arbetstid där, för att nå de som behöver det mest.
onsdag 18 maj 2011
smittsamt
Har du plockat upp någon annans ångest idag? Har någon plockat upp din? Ångest är lika smittsamt som vinterkräksjukan, och lika ovälkommet.
Det räcker att sitta tyst bredvidnån som är riktigt nervös och ångestfylld för att det ska börja krypa i kroppen på oss också. Vi kan t om plocka upp ångest i ett telefonsamtal, bara på röstsignaler. Våra hjärnor är specialinställda på att plocka upp hot-signaler. Och ångest är en varning om nåt hotande. Ångesten måste kunna sprida sig som en löpeld, annars hade mänskligheten varit utdöd för länge sen.
Ibland flyger ångesten tvärs över vårt köksbordet därhemma. Då finns det olika sätt att reagera; att omedvetet gå vidare med obehaget krypande i sig, att snäsa "tack så mycket, nu fick jag din ångest också" eller att känna in att här finns en oro och tänka till vad man själv skulle uppskatta om man var orolig - en kram och en pratstund kanske.
Faktum är att den kända och benämnda ångesten inte alls sprider sig på samma sätt som den som får härja okänd och obenämnd. Ibland sprids ångest i hela grupper. Det finns en väldig kraft i såna processer. Kraften kan bli negativ, som hos en flock skenande djur eller i häxprocesser. Eller positiv, som när en grupp oroliga föräldrar bestämmer sig för att börja nattvandra och tillsammans vända trenden.
För övrigt är leenden också smittsamma.
Det räcker att sitta tyst bredvidnån som är riktigt nervös och ångestfylld för att det ska börja krypa i kroppen på oss också. Vi kan t om plocka upp ångest i ett telefonsamtal, bara på röstsignaler. Våra hjärnor är specialinställda på att plocka upp hot-signaler. Och ångest är en varning om nåt hotande. Ångesten måste kunna sprida sig som en löpeld, annars hade mänskligheten varit utdöd för länge sen.
Ibland flyger ångesten tvärs över vårt köksbordet därhemma. Då finns det olika sätt att reagera; att omedvetet gå vidare med obehaget krypande i sig, att snäsa "tack så mycket, nu fick jag din ångest också" eller att känna in att här finns en oro och tänka till vad man själv skulle uppskatta om man var orolig - en kram och en pratstund kanske.
Faktum är att den kända och benämnda ångesten inte alls sprider sig på samma sätt som den som får härja okänd och obenämnd. Ibland sprids ångest i hela grupper. Det finns en väldig kraft i såna processer. Kraften kan bli negativ, som hos en flock skenande djur eller i häxprocesser. Eller positiv, som när en grupp oroliga föräldrar bestämmer sig för att börja nattvandra och tillsammans vända trenden.
För övrigt är leenden också smittsamma.
söndag 15 maj 2011
själens feber
Feber är välbekant för alla. Alla har någon gång haft feber (ok, ok, utom några bebisar som inte hunnit drabbas av detta än) och alla kan få feber ibland. Så långt är du förmodligen med mig.
Men är du med mig på det här? Alla har någon gång haft ångest och alla kan få ångest ibland.
Både feber och ångest är varningssignaler i oss om att något är fel. Eftersom vi alla är välbekanta feber så vet vi att det är stor skillnad på hur vi påverkas av att ha 37,5° feber och 41° feber. I det förra fallet så känns det obehagligt men med ansträngning kan vi fortsätta rätt hyfsat med vårt vardagsliv, även om vi behöver vila och ta hand om oss. 41° feber däremot slår ut oss och gör det helt omöjligt för oss att fortsätta som vanligt.
Men när det gäller ångest så pratar vi ofta som om den alltid var likadan. Att det inte skulle vara skillnad på 37,5° ångest (obehagligt, men med ansträngning fungerar man nästan som vanligt) och 41° ångest (golvad och omöjligt att fungera som vanligt). Och vi pratar som om ångest bara kan drabba några, istället för att se att den förstås kan drabba alla.
Jag är säker på att du vet hur det brukar kännas när du är på väg att få feber och att du utan att skämmas skulle kunna berätta för omgivningen att du behöver vila och ta hand om dig lite extra p g a detta.
Men däremot är min erfarenhet att många inte alls känner igen ångest när den kommer, eller skulle kunna berätta för någon, kanske inte ens de allra närmaste, att det är ångest som känns fel i dem.
Att vi inte kan prata om ångest är en annan fråga. Jag tror jag får närma mig själens feber i små portioner.
Men är du med mig på det här? Alla har någon gång haft ångest och alla kan få ångest ibland.
Både feber och ångest är varningssignaler i oss om att något är fel. Eftersom vi alla är välbekanta feber så vet vi att det är stor skillnad på hur vi påverkas av att ha 37,5° feber och 41° feber. I det förra fallet så känns det obehagligt men med ansträngning kan vi fortsätta rätt hyfsat med vårt vardagsliv, även om vi behöver vila och ta hand om oss. 41° feber däremot slår ut oss och gör det helt omöjligt för oss att fortsätta som vanligt.
Men när det gäller ångest så pratar vi ofta som om den alltid var likadan. Att det inte skulle vara skillnad på 37,5° ångest (obehagligt, men med ansträngning fungerar man nästan som vanligt) och 41° ångest (golvad och omöjligt att fungera som vanligt). Och vi pratar som om ångest bara kan drabba några, istället för att se att den förstås kan drabba alla.
Jag är säker på att du vet hur det brukar kännas när du är på väg att få feber och att du utan att skämmas skulle kunna berätta för omgivningen att du behöver vila och ta hand om dig lite extra p g a detta.
Men däremot är min erfarenhet att många inte alls känner igen ångest när den kommer, eller skulle kunna berätta för någon, kanske inte ens de allra närmaste, att det är ångest som känns fel i dem.
Att vi inte kan prata om ångest är en annan fråga. Jag tror jag får närma mig själens feber i små portioner.
lördag 14 maj 2011
ångest är på allvar
Tar vi känslor på det allvar de förtjänar? Jag tror att vi behöver träna oss på att räkna med känslor och att sätta ord på dem, som jag skrivit om förut.
Alldeles särskilt dåliga tycker jag att vi människor är på att sätta ord på ångest. Den får ofta härja fritt utan att ges varken namn eller beskrivning. Det sägs för lite vettigt om ångest i det offentliga samtalet. Faktum är att ångest är ett ord som nämns för sällan med tanke på hur allvarligt det är. Vi pratar mycker mer om t ex stress. Stress och ångest är besläktade fenomen som båda bor lika mycket i våra kroppar som i våra känslor. Stress nämns otroligt mycket mer i det offentliga samtalet. Jag skulle gissa att du kan slå upp vilken tidning som helst och hitta ordet stress flera gånger, men att du får bläddra igenom en hel hög tidningar innan du hittar ordet ångest.
Mina KBT-kollegor har mycket vettigt att säga om ångest och hur man kan hantera den. Men ibland tycker jag att de tappar den FÖRGÖRANDE kvaliteten som finns i ångest. Det är också vanligt att man inte pratar så mycket om ångestens smittsamma kvalitet, att den kan sprida sig från mig till dig.
Ångest är på allvar. Ångest kan orsaka allt ifrån fjärilar i magen till börskrascher. Det är värt att ta på allvar och att prata om. Jag har nog inte pratat klart.
Alldeles särskilt dåliga tycker jag att vi människor är på att sätta ord på ångest. Den får ofta härja fritt utan att ges varken namn eller beskrivning. Det sägs för lite vettigt om ångest i det offentliga samtalet. Faktum är att ångest är ett ord som nämns för sällan med tanke på hur allvarligt det är. Vi pratar mycker mer om t ex stress. Stress och ångest är besläktade fenomen som båda bor lika mycket i våra kroppar som i våra känslor. Stress nämns otroligt mycket mer i det offentliga samtalet. Jag skulle gissa att du kan slå upp vilken tidning som helst och hitta ordet stress flera gånger, men att du får bläddra igenom en hel hög tidningar innan du hittar ordet ångest.
Mina KBT-kollegor har mycket vettigt att säga om ångest och hur man kan hantera den. Men ibland tycker jag att de tappar den FÖRGÖRANDE kvaliteten som finns i ångest. Det är också vanligt att man inte pratar så mycket om ångestens smittsamma kvalitet, att den kan sprida sig från mig till dig.
Ångest är på allvar. Ångest kan orsaka allt ifrån fjärilar i magen till börskrascher. Det är värt att ta på allvar och att prata om. Jag har nog inte pratat klart.
söndag 8 maj 2011
den hysteriska säsongen
Har du barn? Flera? Har du jobb eller studier? Har du ett fritidsintresse? Flera? Välkommen till den hysteriska säsongen!
Under de närmaste veckorna ska det vara konserter, öppna hus, klassfester, picknickar och brännbollsmatcher, trevliga tillfällen för barn och föräldrar att träffas, trevliga tillfällen för arbets- eller studiekamraterna att träffas, trevliga tillfällen att träffa kompisarna i fritidsaktiviterna. Ett helt års sociala behov ihopklämt på fyra veckor.
Just när jag skriver det här borde jag ha varit någon annanstans, engagerad i en av barnens aktiviteter. Men jag är hemma och är trött. Allt jag skriver in i min almanacka låter roligt, varenda öppet hus och picknick ser jag fram emot, men när jag sitter här och känner att jag behöver få larva runt i pyjamas hemma på söndagförmiddag istället för att vara med i barnens aktiviter, så är jag bara trött.
Jag läste några roliga råd i DN imorse, men hittade dem inte på nätet. De var hämtade från Föräldrarnas tväremotbok och innehöll bl a tipsen att skolans och förskolans alla uppvisningar och föräldrafikan passar bättre i februari och att vårfesten med jobbet gärna kan förläggas till november. Yes! Det skulle jag gilla.
Egentligen skulle jag vilja försöka skriva något vettigt om ångest istället för att sitta här och beklaga mig över att det är maj och att vi tror att vi måste leva i takt med våren. Det sägs alldeles för lite vettigt om ångest i det offentliga samtalet. Den generella kunskapsnivån kring ångest är ungefär som den genomsnittlige svenskens engelskakunskaper var på 70-talet, d v s det finns en rudimentär teoretisk kunskap men rätt lite som är användbart i vardagen.
Men hur troligt är det att jag orkar samla mig till det så länge picknick- och brännbollshelvetet pågår? Å andra sidan kanske jag verkligen kommer att behöva det :-) Vi får väl se.
Välkommen till den hysteriska säsongen!
Under de närmaste veckorna ska det vara konserter, öppna hus, klassfester, picknickar och brännbollsmatcher, trevliga tillfällen för barn och föräldrar att träffas, trevliga tillfällen för arbets- eller studiekamraterna att träffas, trevliga tillfällen att träffa kompisarna i fritidsaktiviterna. Ett helt års sociala behov ihopklämt på fyra veckor.
Just när jag skriver det här borde jag ha varit någon annanstans, engagerad i en av barnens aktiviteter. Men jag är hemma och är trött. Allt jag skriver in i min almanacka låter roligt, varenda öppet hus och picknick ser jag fram emot, men när jag sitter här och känner att jag behöver få larva runt i pyjamas hemma på söndagförmiddag istället för att vara med i barnens aktiviter, så är jag bara trött.
Jag läste några roliga råd i DN imorse, men hittade dem inte på nätet. De var hämtade från Föräldrarnas tväremotbok och innehöll bl a tipsen att skolans och förskolans alla uppvisningar och föräldrafikan passar bättre i februari och att vårfesten med jobbet gärna kan förläggas till november. Yes! Det skulle jag gilla.
Egentligen skulle jag vilja försöka skriva något vettigt om ångest istället för att sitta här och beklaga mig över att det är maj och att vi tror att vi måste leva i takt med våren. Det sägs alldeles för lite vettigt om ångest i det offentliga samtalet. Den generella kunskapsnivån kring ångest är ungefär som den genomsnittlige svenskens engelskakunskaper var på 70-talet, d v s det finns en rudimentär teoretisk kunskap men rätt lite som är användbart i vardagen.
Men hur troligt är det att jag orkar samla mig till det så länge picknick- och brännbollshelvetet pågår? Å andra sidan kanske jag verkligen kommer att behöva det :-) Vi får väl se.
Välkommen till den hysteriska säsongen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)