ord på känslor

Om du har hört mig prata IRL mer än en gång så har du kanske hört mig säga det här,

för det här är en av mina käpphästar:

Jag tycker det är helt bisarrt hur mycket tid och energi och omtanke vi i vuxenvärlden lägger ner

på att lära små barn namn på exotiska djur, om man ställer det i relation till hur lite tid och

energi vi lägger på att lära små barn ord för känslor. Riktigt små barn kan skilja på tigrar, lejon, elefanter,

giraffer och krokodiler. Men det är inte säkert att de kan fler ord för känslor än glad, ledsen, arg och rädd. Det blir inte mycket bättre av att de fåtaliga känsloorden kan kompareras med lite- och jätte-.

Barns förmåga att differentiera känslor är inte sämre än vår vuxna förmåga. De vet hur det känns i kroppen att vara sur eller fnissig, orolig eller avslappnad. Men de behöver få orden kopplade till känslan.

Mitt eget dagisbarn får kanske skymta tigrar och lejon en gång om året, på en utflykt till Borås Zoo,

men hon går igenom ett brett spektrum av känslor varje dag. Det skulle faktiskt inte vara någon katastrof

om hon benämnde både tigrar och lejon stora katter. Men jag vill att hon ska veta om hon känner sig ängslig, besviken, ivrig eller entusiastisk. Om hon är ledsen eller glad räcker inte som begrepp för att ha en meningsfull kommunikation om hur det känns att vara hon, just nu.

"Känsliga bitar" är bra. Och ja, det kan vara känsligt för oss vuxna också, vi kan också behöva träna på att sätta ord på våra känslor.