mellan suger och succé

"Du ger kurser i hur man e mamma men SUGER på å va mamma." Det skrev min äldsta dotter i ett sms till mig för några dar sen. Hon är tonåring, det kanske framgår. Jag citerar henne med hennes godkännande.  Och hon har rätt också, ibland suger jag på att vara mamma. För relationer till barn är precis lika svåra, krävande och fascinerande som alla andra nära relationer. Det bästa som finns och det värsta som finns, på en gång.

Faktum är att mina föräldrar sög som föräldrar rätt ofta, jag gick inte in i föräldraskapet med några idealiska förebilder med mig. Som många andra. Hur kan man klara att vara förälder utan att ha tryggheten med sig från början? Det här har forskarna undersökt och kommit fram till att det som gör oss till tillräckligt bra föräldrar trots att vi inte haft det perfekt själva när vi växte upp är vår fantasi och inlevelseförmåga med barnet. Om vi kan leva oss in i barnets tankar och känslor så kan vi fostra trygga barn.

Jag suger som mamma ibland, absolut, men jag kan leva mig in i hur det är att ha en grinig mamma som jag. Det är tillräckligt bra.  Och dan efter fick jag ett sms att hon älskade mig. Steget kan vara kort mellan suger och succé.

Tonårsdottern har sagt att hon ska läsa och kommentera det här, så nu får jag kanske mina fiskar varma. Kors i taket förresten eftersom hon brukar säga att det här är min "tråkblogg om anknytning".