speglar mig i dig

Det här brukar jag alltid berätta på föräldrakurser, så har du gått föräldrakurs i Gamlestaden så har du nog hört det här: Alla människor är nog yrkesskadade på sitt sätt och jag som psykolog är inget undantag. När jag fick mitt första barn så ville jag verkligen veta om det stämde som det stod i böckerna, att nyfödda kunde härma ansiktsuttryck. Så jag har suttit med mina barn på BB när de var nyfödda och räckt ut tungan åt dem... och efter en liten stund så stack den lilla bebistungan fram. Och jag satt och gapade stort åt dem... och efter en liten stund så öppnades den lilla bebismunnen. Förmågan att se ett ansiktsuttryck och forma sitt ansikte efter det har människobarn från allra första stund. På wikipedia kan man se en väldigt söt bild av det här - ganska lik mina barn ;-)

När jag fick mitt första barn var det här ny kunskap, inte att nyfödda barn kunde göra så här, men att det fanns spegelneuron i hjärnan som styrde detta. Spegelneuron avfyras både när vi gör något och när vi ser någon annan göra något. Dessutom avfyras nervceller som talar om för oss hur det skulle kännas om vi gjorde som den andra.

Det finns massor man kan tänka om vilken betydelse det här har för vår mänskliga utveckling, alltifrån att det har betydelse för vår språk- och kommunikativa utveckling, till utvecklingen av empati och mentaliseringsförmåga (dvs min förmåga att tänka om att du också tänker). Men det här vet vi alltså;  förmågan att spegla oss i den andres känslor har vi från vår allra första stund.