samtidigt under mänsklighetens högtid

Samtidigt som vi köper julklappar, bakar pepparkakor, städar och pyntar och ser fram emot julledigheten och lugnet som vi längtar efter så tar verkligheten ingen paus för andra. Det finns inget lugn för kvinnor med barn som lever gömda i Sverige. Kvinnor som gjort en annan bedömning av riskerna med att återvända till hemlandet än vad svenska myndigheter gör - därför att det är deras och barnens liv som risken gäller. Jul eller vardag, det finns ingen paus i oron för den som lever gömd i Sverige.  Hur överlever man när man inte får finnas här? Du får gå ut och jobba som nyförlost, sova över i olika lokaler varje natt som du städar med dina barn, betala din hyresvärd tusentals kronor utöver den saltade tredjehandshyran för att han inte ska ge bostaden till någon annan eller skvallra om att du bor där, sköta någon annans jobb för bråkdelen av lönen, inte kunna gå till polisen när du blir misshandlad eller våldtagen av mannen som gett dig och barnen bostad, inte kunna söka vård för dina sjukdomar. Det finns ingen ände på hur cyniskt du kan bli behandlad av andra om du saknar alla rättigheter. Och ändå finns det ingen av oss som saknar alla rättigheter. Mänskliga rättigheter har vi alla. Julen är mänsklighetens högtid. God Jul.

God Jul till Rosengrenska stiftelsen som jag hoppas snart inte behöver finnas längre.