En liten ihopvikt folder ligger på mitt skrivbord. Visitkortsstor. En enda mening - på åtta olika språk. Ingen får tvinga dig att sälja sex. Och ett telefonnr till kvinnofridslinjen. Samma budskap finns på affischer i spårvagnarna i min stad. Kanske i kollektivtrafiken i din stad med. Jag har suttit och tittat på de där affischerna och funderat på om det självklara behöver sägas?
Foldern på mitt skrivbord var en i en jättebunt till vårt väntrum. För att någon som behöver läsa den där meningen kanske ska se den, kanske få läsa den på sitt eget språk. Ingen får tvinga dig att sälja sex.
Det självklara behöver sägas, behöver motsäga andra budskap som låter förrädiskt självklara. Du är för dum och ful, du duger inte till nåt annat, du kan inte berätta för då blir du utkastad ur Sverige.
Om inte det självklara sägs så blir det inte självklart.
Just den här foldern hamnade inte i väntrummet utan på mitt skrivbord. Som en påminnelse till mig att säga det självklara.
Tack! Mer och mer går det upp för mig- att det vi inte pratar om det "finns inte". Kanske ligger det något i "Gud sade... och det blev till"??
SvaraRaderaHej! Bibeln tror nog ännu mer på styrkan i att benämna saker än vad jag gör. Eller vad tror du, pastorn? Men jag tror att man skapar utrymme åt människors erfarenheter genom att prata om dem. Jag skulle gärna kunna tänka mig fler självklarheter skrivna på affischer i spårvagnarna - därför att när vi pratar om saker i det offentliga rummet så skapar vi ett utrymme åt människor att prata om sina erfarenheter också i andra rum.
SvaraRaderaMen sen betyder det också något HUR man pratar om saker. Jag har nog inte skrivit färdigt om det här, utan det får jag nog återkomma till.