En del barn lever i ett ordlöst landskap. Med erfarenheter som ingen ser, tankar som ingen tänker något om och känslor kända av ingen. En del barn lever med vuxna som som behandlar dem omänskligt. Vuxna som visserligen är "bigger and stronger", men varken "wiser" eller "kind" tillsammans med dem. Det här händer långt ifrån kvällstidningarnas rubriker, men väldigt nära dig. Ibland gör man en stor affär av ett barn i varje klass kan ha en barnneurologisk utvecklingsavvikelse (populärt kallat "bokstavsdiagnos") och samtidigt kan tre barn i samma klass växa upp i svåra omständigheter som gör att de inte kunnat utveckla en fungerande anknytning till vuxna alls.
Under några dagar har min morgontidning innehållet artiklar om BRIS viktiga verksamhet. Och igår hade GP i en sådan artikel några siffror om vad som händer barn här i Västra Götaland: 1512 fall av misshandel och 228 fall av våldtäkt mot barn förra året. Barn som ringer till Bris eller berättar för polisen vad de är med om har ord. Andra lever fortfarande i ett ordlöst landskap. De behöver vuxna omkring sig som hör ordlösa rop.
För dessa barn blir tystnad för evigt en bestraffning...
SvaraRaderaJag ska försöka skriva om att sätta ord på det ordlösa och att öva mentalisering nästa gång, helst från mina egna erfarenheter om jag lyckas.
SvaraRadera