Hurra för obekväma frågor

Jag var nog ganska vuxen när jag förstod att artiklar på DN debatt inte kom dit av en slump, utan att det fanns både planering och strategiskt lobbyingarbete bakom dem. Nyss var det nationella uppmärksamhetsveckan kring alkohol. Häromåret under den veckan hade vi stora affischer på jobbet, de föreställde ett middagsbord, med en omkullvält nappflaska och en övergiven nalle, ihop med tömda flaskor och glas. Rubriken var "Tänk efter i vems sällskap du berusar dig".

Idag skriver Madeleine Leijonhufvud på DN debatt om det är dags att diskutera skevheten i vårt straffsystem när det finns fullständigt oacceptabla beteenden som inte utgör brott. Hon sätter barnets perspektiv i centrum och frågar varför det är erkänt oacceptabelt och straffbart att sätta sig bakom ratten berusad men inte att ha vara stupfull och ha ansvar för små barn. Hon nämner böcker som "Svinalängorna" och "Mig äger ingen" och säger att vuxenvärlden läser och gråter, men sen inte gör något mer.

Hurra Hurra för Madeleine som ställer obekväma frågor, för barnens skull.

(Och ja, till nästa gång ska jag lära mig att länka till artikeln, får väl fråga dottern eller nån)