Jag har känt mig tunnhudad idag. Det började redan vid frukostbordet när jag läste i GP om gårdagens avvisning av en tvååring och en fyraåring. Särkilt en detalj i bilden grep tag i mig, tvååringen som stod och höll sin familjehemsmamma i handen, och strax skulle upp i planet för att återvända med de biologiska föräldrarna till hemlandet. Trots att samhället sagt ifrån att de här föräldrarna inte är tillräckligt bra, funkar inte som föräldrar.
Tobias Billström är knappast tunnhudad. Snarare pansarhudad. Han tycker vi har bra regler i Sverige kring migration. Att man kan utvisa barn i den här situationen.
Min känsla av att vara tunnhudad har fortsatt genom dan, och jag har sett barns blickar och hört gråt inom mig. Drabbad av hur barn har det, nu och här.
Men jag tror tunn hud är bra, den släpper igenom mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar