söndag 9 oktober 2011

vän med kroppen

Jag har haft den jämt. Ingenting kan vara mer självklart. Ingenting kan vara mindre självklart.

Kroppen. Jag ställer mig framför spegeln och tittar, från det gråbruna håret till tånaglarna som jag glömmer klippa så de tar hål på strumporna.

Som 45åring vet jag mer om hur den funkar än nånsin förut. Jag vet att den behöver mer fysisk träning än vad som egentligen passar mig. Jag gillar att sitta i en fåtölj och läsa när kroppen vill ut och springa. Armarna är inte särskilt starka, men muskelsvagheten kompenseras av min envishet.

Kroppen har burit och ammat två barn. Den var snyggare innan dess, men jag är ändå nöjd med det. Den är nästan frisk. Är jag vän med kroppen? Sådär. Vi har i alla fall en fredlig samexistens.

Vill du veta hur människor har det, så fråga om de är god vän med kroppen. För väldigt många är inte alls på vänskaplig fot med kroppen. Och det går INTE att se utanpå om man är god vän med sin kropp eller inte.

Våra kroppar orsakar oss smärta och värk, skam och besvikelse, ångest och oro. Våra kroppar ger oss glädje och njutning. Ingenting kan vara mer självklart. Ingenting kan vara mindre självklart.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar