rätt?!

Mammor och pappor som lever med sina barn gömda eller papperslösa i Sverige har inte rätt att söka vård när de blir sjuka. De har bara rätt till den allra mest akuta vården, och för den måste de själva stå för den fulla kostnaden. Här är några exempel på vad som INTE räknas som akut: depression, ångest och traumatisering. Mycket vanligt förekommande tillstånd hos människor som har flytt från sitt hemland av goda skäl, sökt asyl i Sverige och fått avslag och dragit slutsatsen att det är bättre att leva gömd i Sverige än att återvända till hemlandet.  Det här betyder att barn lever gömda i Sverige med mammor och pappor som inte sover, inte pratar eller inte ler. Mammor och pappor som inte har rätt till vård när de inte mår bra. Det här är inte rätt. Inte mot dem och inte mot barnen.

Vårdprofessionerna, bl a mitt fackförbund Psykologförbundet, har gjort ett gemensamt ställningstagande om alla människors rätt till vård. Där utgår man  bl a från vårdprofessionernas etiska koder där det ingår att vårdpersonal har patientens hälsa som det främsta målet och aldrig får frångå principen om människors lika värde. Man anger följande gemensamma utgångspunkter för all vårdpersonal:

- vårdpersonalens uppgift är att ge vård, behandling, omvårdnad och rehabilitering
- vårdpersonalens bedömningar ska utgå från patientens behov och grunda sig på vetenskap och beprövad erfarenhet
- patientens rättsliga status ska inte inverka på vårdpersonalens beslut att ge eller avstå från vård
- patientens betalningsförmåga ska inte vara en förutsättning för att vårdpersonalen ska erbjuda patienten nödvändig vård och akut tandvård

Man kan också läsa om Rätt till Vård-initiativet här.

Gör rätt Sverige!