Jag läste Barnkonventionen formulerad för barn idag, och kände att jag ville säga något om några av de 41 kartiklarna. Hela Barnkonventionen formulerad för barn kan du hitta hos Barnombudmannen
Artikel 1.
Barnkonventionen gäller för dig som är under 18 år. I barnkonventionen kallas både barn och ungdomar för "barn".
Jag tycker det är jättebra att det finns en glasklar gräns vilka som räknas som barn i FNs ögon: alla människor under 18 år. Det har funnits och finns andra gränser i andra tider och på andra platser; man blev vuxen när man konfirmerades, eller när man bytte från kort- till långbyxor, eller när man flyttade iväg och började jobba som piga. Men det här anger vilka vi räknar som barn idag, alla under 18 år. Jag har en tonåring och jag vet att de är vuxna på många sått. Och barn på många andra sätt. Och ju närmare de kommer 18 års dagen desto vuxnare blir de förstås. Men här har man dragit en gräns. Jag tycker det är bra. Det skyddar barn att räknas som barn så länge de är under 18 år. De har särskilda rättigheter just för att de är människor under 18 år. Vi vuxna har ett särskilt ansvar just för att vi är vuxna.
Ett exempel på när gränsen mellan barn och vuxna blir synlig och viktig är när det gäller ensamkommande flyktingbarn. Här har samhället ett ansvar just för att de är barn, även om de är stora och långa sextonåriga killar. Eller brådmogna sjuttonåriga tjejer. De är barn och den gränsen behövs, annars finns det stor risk att de blir utnyttjade.
Gränser kan vara provocerande bara genom att finnas. Det finns ofta en frestelse att sudda ut dem. Men barn behöver gränsen, för den skapar ett utrymme där de får vara just barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar