torsdag 9 juni 2011

när jag har det så bra...

Är du kvinna? Då är sannolikheten att du någon gång under ditt liv blir deprimerad 50%. Är du man är sannolikheten att du någon gång i livet blir deprimerad 25%. Jag gissar att det i skillnaden mellan 25 och 50 % ligger en hel del groggar.

Och med deprimerad menar jag just deprimerad. Inte ledsen. Inte sorgsen. Inte bekymrad. Inte nere. Allt det där är mänskliga tillstånd, svåra i sin egen rätt. Men det är inte depression. Depressionen är ett särskilt mönster av fenomen som förekommer tillsammans. Ledsenheten och nedstämdheten sätter sin prägel på depressionen, men de kommer ihop med annat illabefinnande, t ex när det gäller att äta och sova.

Sist skrev jag om "försäkringskasseutlöst depression".  Jag kommer säkert komma tillbaka till det vid något tillfälle, för det stör mig oerhört när samhällets regler klämmer åt människor på det sättet.

Men oftast är det depressionens andra ansikten som möter mig. Ofta med en fråga: "Varför mår jag så dåligt när jag har det så bra?" Livet på utsidan kan vara bra fast livet på insidan är tomt, mörkt och stängt.  Men om allt är bra på utsidan så blir vägen längre till att ge uttryck för hur det ser ut på insidan.

Det tomma, mörka och stängda har någon gång slagit rot i varannan kvinna och var fjärde man (+ några groggar då). Det är inte främmande, det är skrämmande välbekant för många. Det borde gå att prata om.

3 kommentarer:

  1. Det är svårt att prata om i en tid som präglas av "Du blir vad du tänker" Det inns en skuld i att falla igenom. / Erica

    SvaraRadera
  2. Jag faller igenom. och skäms inte över det. Just nu är jag sjukskriven för det som stavas:depression.

    SvaraRadera
  3. Hej på er! Jag tror du Erica sätter fingret på nåt viktigt om vår tid, att vi lever i "du blir vad du tänker" eller "det blir som du tänker" paradigmet. Jag tycker det tål att ifrågasättas, för det kan kantra över i något ganska kallt. Själv gillar jag bättre det sätt att tänka som uttrycks i t ex Sinnesrobönen: Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
    mod att förändra det jag kan,
    och förstånd att inse skillnaden.
    hej fr elisabeth

    SvaraRadera