prata med barn?

Socialstyrelsen har kommit med en vägledning till socialtjänsten om hur man bäst tar hänsyn till barn bästa. Socialstyrelens vägledning besvarar bl a frågan "Varför ska man prata med barn?" Ja, varför ska man det egentligen? Varför ska man bry sig om att prata med människor egentligen? Kan man inte bara själv bestämma vad som är bäst för andra? Så här besvarar Socialstyrelsens vägledning frågan: 1. om man lyssnar på barn så kan man skapa bättre och mer hållbara/realistiska planer för barnen (pragmatiska motiv) 2. om man lyssnar på barn underlättas deras återhämtning från svårigheter och deras självkänsla och känsla av kompetens ökar (terapeutiska motiv) 3. om barn får vara delaktiga i det som händer dem så reduceras maktobalansen mellan barn och vuxna (etiska motiv) 4. om man värdesätter barns välfärd och intresseen så måste man också värdesätta barns röst (filosofiska motiv) Tydligen behöver detta påpekas, att det är bra att lyssna på barn, att lyssna på andra människor. Trots att socialtjänsten gör ett genomgripande arbete för att sätta barnets behov i centrum. Och Barnombudsmannens granskning visar att det är så att det behövs. Barnombudsmannen har nämligen PRATAT med barn i utsatta situationer och frågat dem vad som kunde gjorts bättre och annorlunda från samhällets sida. Och barnen berättar att ingen lyssnat på dem. Att ingen ifrån socialtjänsten frågade dem vad de själva tyckte. Men EGENTLIGEN är jag inte så bekymrad för socialtjänsten. Där finns ändå tjockt med människor som har som sin uppgift att lyssna på barn och se till vad deras bästa kan tänkas vara. Nej, snälla Socialstyrelsen, jag tycker ni skulle ta den här vägledningen och forward/vidarebefordra den till Migrationsverket. De behöver fundera på om det kan vara idé att prata med barn kanske. Om det kan finnas pragmatiska, terapeutiska, etiska och filosofiska motiv för att faktiskt prata med barn.