svensk dubbelmoral

Jag satt igår och tittade igenom vad Sverige vill säga till måbarnsföräldrar som lever här. Regeringen har gett Barnombudsmannen i uppdrag att ta fram ett material för föräldrar om barnets rättigheter. Hur barnkonventionen kan synas och betyda något hemma i familjen, bland annat hur man handskas med barnets egen vilja, barnets rätt till integritet och inflytande.Till det materialet finns det filmer, och de satt jag igår och tittade på och funderade på hur man skulle använda dem i diskussioner med föräldrar. Filmerna finns att titta på här.

Samtidigt i Sverige så kan Migrationsverket fatta beslut som går helt på tvärs med barnkonventionen. Tydligen kan Barnkonventionen betyda något hemma hos småbarnsfamiljer, men inte hos svenska myndigheter. Trots att Sverige har förbundit sig att följa barnkonventionen. Artikel 9 (formulerad för barn) säger: ingen får skilja dig från dina föräldrar, utom när det är nödvändigt för ditt eget bästa. Ändå kan det idag i Sverige fattas beslut om att utvisa två föräldrar till varsitt land, vardera föräldern med varsitt barn. Ett radioinslag om den här småbarnsfamiljen finns här. Det är en så huvudlös svensk dubbelmoral i detta att jag skäms. Skäms. Skäms.

prata med barn?

Socialstyrelsen har kommit med en vägledning till socialtjänsten om hur man bäst tar hänsyn till barn bästa. Socialstyrelens vägledning besvarar bl a frågan "Varför ska man prata med barn?" Ja, varför ska man det egentligen? Varför ska man bry sig om att prata med människor egentligen? Kan man inte bara själv bestämma vad som är bäst för andra? Så här besvarar Socialstyrelsens vägledning frågan: 1. om man lyssnar på barn så kan man skapa bättre och mer hållbara/realistiska planer för barnen (pragmatiska motiv) 2. om man lyssnar på barn underlättas deras återhämtning från svårigheter och deras självkänsla och känsla av kompetens ökar (terapeutiska motiv) 3. om barn får vara delaktiga i det som händer dem så reduceras maktobalansen mellan barn och vuxna (etiska motiv) 4. om man värdesätter barns välfärd och intresseen så måste man också värdesätta barns röst (filosofiska motiv) Tydligen behöver detta påpekas, att det är bra att lyssna på barn, att lyssna på andra människor. Trots att socialtjänsten gör ett genomgripande arbete för att sätta barnets behov i centrum. Och Barnombudsmannens granskning visar att det är så att det behövs. Barnombudsmannen har nämligen PRATAT med barn i utsatta situationer och frågat dem vad som kunde gjorts bättre och annorlunda från samhällets sida. Och barnen berättar att ingen lyssnat på dem. Att ingen ifrån socialtjänsten frågade dem vad de själva tyckte. Men EGENTLIGEN är jag inte så bekymrad för socialtjänsten. Där finns ändå tjockt med människor som har som sin uppgift att lyssna på barn och se till vad deras bästa kan tänkas vara. Nej, snälla Socialstyrelsen, jag tycker ni skulle ta den här vägledningen och forward/vidarebefordra den till Migrationsverket. De behöver fundera på om det kan vara idé att prata med barn kanske. Om det kan finnas pragmatiska, terapeutiska, etiska och filosofiska motiv för att faktiskt prata med barn.