I början, när barnen är nyfödda, har vi kroppskontakt med dem nästan dygnet runt. Föräldrar till nyfödda barn kan oftast räkna hur många minuter per dygn de INTE har kroppskontakt med barnet.
Om du har hört mig föreläsa IRL på en föräldrakurs så har du nog hört mig prata om vikten av att vara nära, hud-mot-hud, med det nyfödda barnet. Man vet att det mår barnet bra av, OCH det mår vi vuxna bra av, både mammor och pappor. Den nära kroppskontakten ökar oxytocinfrisättningen hos både barn och vuxna, lugn-och-ro-hormonet.
Men att ha kroppskontakt nästan 24 timmar/dygn är inte okomplicerat, åtminstone inte för oss vuxna, och jag tror jag ska skriva mer om det någon annan gång.
Det var ett tag sedan mina barn var nyfödda och jag funderar på hur mycket tid per dygn jag har kroppskontakt med dem idag. Med den yngsta kan tiden fortfarande räknas i timmar, som jag på ett eller annat sätt håller i henne, klär på och av, borstar tänder, håller i handen påväg till skolan, sitter i knä, myser i soffan, nattar. Men tiden minskar fort med barnets stigande ålder och får snart räknas i minuter istället för timmar. Jag har en tonåring också. Min uppskattning var att jag kanske har kroppskontakt med henne tio minuter per dygn. Men försäkerhets skull kollade jag med henne, som säkert är mer realistisk än idealiserande som jag. Hon svarade (och jag citerar henne med hennes godkännande) "En halv minut. Jag kramar dig tre ggr om dan och det tar max 10 sekunder styck." Lyckligtvis så har vi annan kontakt också, utöver kroppskontakten, att vi kan diskutera det här t ex.
Varför är det viktigt hur mycket vi tar i våra barn? Och hur vi gör det? Hur vi ser på dem och pratar med dem? Därför att det är så de blir vänner med sina kroppar och trygga i sig själva. Jag gillar circle of security som dels är ett program för att stötta föräldrar, men också har ett bra sätt att beskriva hur barns trygghet växer till i samspel med oss vuxna.
