Kära kyrkoledare i Equmeniakyrkan! Er hållning i frågan om vigsel av samkönade par just nu är faktiskt helt omöjlig. Ni skriver om frågan här, som svar tydligen på en diskussion på facebook. Jag har inte följt den diskussionen, jag bara stötte på referatet av diskussionen i Sändaren och studsade. Den här hållningen kan ni faktiskt inte ha. För det första därför att den återspeglar en märklig ämbetssyn. Om ni inte är pastorer i Equmeniakyrkan, vad är ni då? Administratörer? Chefer? För det andra, om man hårddrar det resonemanget ni för fram, att ni inte ska viga (alls?) för att ni inte är i församlingstjänst, betyder det då att pastorer inte kan verka utanför församlingen alls, ex som fängelsepastorer, sjukhuspastorer o s v? Men jag medger villigt att jag inte borde ge mig in på frågan om ämbetssyn alls, det ligger inte alls inom mitt kompetensområde som lekman.
Men framförallt är er hållning omöjlig därför att den blir omänsklig. Ni pekar bara på praxis i Equmeniakyrkan; olika församlingar gör olika. En del viger samkönade par, en del gör det inte. Men kära kyrkoledare, ni kan inte stanna där! Ni måste göra er till talespersoner för kyrkans smärta i den här frågan, för människor som kommer i kläm i den här frågan. Ni måste gråta de ledsnas tårar. Offentligt. Någon annan hållning från er är inte möjlig. Annars är ni bara administratörer.
