Migrationsverkets rättschef Mikael Ribbenvik är citerad i dagens GP: "Det är viktigt att förklara att våra medarbetare inte är några elaka människor som vill göra folk illa." Detta med anledning av fallet med 2-åriga Hadille, som ska utvisas till Frankrike trots att hon har sin primära anknytning till sina familjehemsföräldrar, som hon bott med sedan hon var bebis. Och med anknytning menar jag inte det migrationsverkssvenska, att följa med sin släkt. Jag talar om psykologisk anknytning, som inte är en mysig känsla av att höra ihop, utan en anknytning som är grunden för barnets trygghet och känsla av sammanhang, en överlevnadsmekanism för barnet i en värld där små barn faktiskt inte överlever ensamma.
Nej, det är klart att de som arbetar på migrationsverket inte är elaka människor. De är som du och jag, och som vi människor är lite till mans. Och hurdana är vi då? Vi är lydiga. Vi gör som vi blir tillsagda, vi följer på det stora hela de regler som finns. En forskare tog redan på 60-talet reda på hurdana vi människor är i det här avseendet. Det är kanske ett av världens mest kända psykologiska experiment, efter Pavlovs hundar. Stanley Milgram undersökte människors tendens att lyda order och regler och instruktioner i ett experiment. Han rekryterade deltagare till experimentet som fick veta att de skulle delta i ett inlärningsförsök, och att deras uppgift var att ge andra försökspersoner frågor och utdela en stöt för varje gång dessa svarade fel. Ju fler fel "försökspersonerna" gjorde desto starkare stöt skulle delas ut. Det var bara det att personerna som fick stötarna var invigda i experimentet och inte alls fick stötar, utan bara spelade med i att se ut som om de fick allt starkare stötar, jämrade sig, stönade, skrek av smärta varefter experimentet fortskred. Och visst, många av de verkliga deltagarna blev ändå lite tveksamma, skulle de verkligen fortsätta, och vände sig frågande till försöksledaren, som förkunnade:"var vänlig och fortsätt", "det är väsentligt för experimentet att du fortsätter", "du har inget annat val, du måste fortsätta". Och det lydde deltagarna. Trots jämmer, stön och skrik från personen på andra sidan. Trots att knapparna som de delade ut stötarna med var märkta "varning, allvarlig chock". 65% av deltagarna lydde in i det sista. Bra mycket mer än hälften lydde order oavsett konsekvensen för en medmänniska.
Det här experimentet är som sagt var en av världens mest kända. Det har stötts och blötts och replikerats och gjorts om.Nuförtiden gör forskare annorlunda om de vill titta på samma sak, för det anses inte längre etisk försvarbart att utsätta människor för att tro att de gett andra stötar, även om de egentligen inte har det. Men forskare som gjort om experimentet enligt dagens etiska regler kommer till samma slutsats: De allra flesta av oss lyder. Gör enligt reglerna. Gör som vi blir tillsagda. Oavsett hur det drabbar andra.
Därför är det förstås viktigt vad vi säger till varandra. Vilka order och regler det är vi har att lyda. Vad budskapet till handläggarna på migrationsverket är. Vilket regelverk de ska följa.
Det finns bara en slutsats. Barnets bästa måste vara främst. Gör barnkonventionen till svensk lag nu.
